Fysioterapeuter, gynekologer och vaginalundersökningar

28 oktober 2020
Vaginalundersökning vaginal palpation

När det kommer till vaginism, vestibulit/dyspareuni/vulvodyni och andra typ av smärtor i underlivet såsom brännande eller svidande känslor i vaginalöppningen eller längre in, så finns det mycket att ta hänsyn till för att hjälpa en kvinna att känna avslappning där igen.


En del (i.e. inte alla) fysioterapeuter, sjukgymnaster, osteopater och andra kroppsterapeuter (även gynekologer såklart) kan, om de har lärt sig eller till och med specialiserat sig på muskulaturen i bäckenbotten och underliv, ibland erbjuda vaginalundersökningar som en del i diagnostisering, och behandling, av ovan nämnda sjukdomstillstånd. Jag påstår inte att detta är fel, då många terapeuter är duktiga, inkännande och i flera fall har hjälpt sina klienter till förståelse, eller lättnad, för sin problematik.


Problemet ligger i HUR en sådan undersökning går till och VILKA FAKTORER som tas med och vilka som inte tas med i bedömningen, HUR vi som terapeuter/vårdgivare sedan förmedlar vår teori till patienten, och VILKA råd vi ger henne för att gå vidare med att få ordning med sitt problem.


De här ämnena vill jag ta upp i den här artikeln, för att du som patient ska kunna sålla i den information du får från en terapeut/vårdgivare, för att vi som terapeuter/vårdgivare ska kunna göra bättre bedömningar och ge mer korrekta, effektiva och hållbara råd.


Det första handlar om hur en vaginalundersökning går till och vilka faktorer vi glömmer ta med i diagnostiseringen.

Vi föreställer oss själva att vi kommer med en historia av penetrationssmärta och en svidande känsla i underlivet. Vi besöker en fysioterapeut, gynekolog eller annan utövare som vi hoppas ska kunna hjälpa oss. Vi går igenom den sterila korridoren fram till väntrummet med lysrörsarmatur och slår oss ned bland en handfull främlingar som läser tidningen eller knappar på mobilen. Vårt namn blir uppropat och vi följer med en kvinna i rock som vi aldrig träffat förut. Mottagningsrummet är lika upplyst som väntrummet och korridoren. Vi får svara på frågor om vår problematik och kanske ranka smärtnivån. Antingen får vi sitta, ligga eller stå. Är det en anatomiskt kunnig fysioterapeut så gör hon kanske olika töjningar för benen, för att kolla om du har spänningar i dem som påverkar bäckenområdet. Kanske frågor hon om det är okej att hon utför en vaginalundersökning också, för att få en bättre uppfattning om vår problematik och nivå av spänning. Handskar på och lite glidslem, förhoppningsvis är hon varsam under införandet och sedan ger hon sitt utlåtande.


Då kommer vi till utlåtandet, hur vi terapeuter/vårdgivare förmedlar vad vi kommit fram till och vad vi tycker att vår patient ska göra för att hantera sin smärtproblematik. Eftersom vi upplevt patienten spänd, så utgår vi från att hon är det hela tiden. Beroende på hur spänd hon är och hur många referenspunkter vi har kring vad som är lite spänt och mycket spänt, så säger vi kanske ”oj vad spänd du är”, eller ”ja, jag förstår att du har svårt med penetration, det här var ju spänt”. Små bekräftande ord på vad hon just nu, och tidigare, upplevt. För en del kvinnor upplevs det kanske betryggande att någon bekräftar vad de också känt länge, speciellt om deras smärta, av tidigare vårdgivare, blivit bortviftad med kommentarer som ”det är bara psykiskt” eller ”lite ont kan det göra, det är ingen fara”. För många kvinnor blir det dock snarare att den där bekräftande kommentaren etsar sig fast som en permanent sanning och den förstärker deras identifikation med smärtan och diagnosen. Om våra enda råd kring hanteringen av smärtan sedan är knipträning (som förkortar och spänner musklerna ännu mer) och bedövningssalva (som förhindrar oss från att känna det kroppen signalerar om), så går vår patient kanske hem med ett litet hopp, men inte alls med en hållbar lösning som kan hjälpa henne bli av med smärtan.


Hela den här episoden upplevs av några kvinnor som det enklaste i världen, som att gå upp på morgonen och borsta tänderna, inga konstigheter. För merparten av de som söker hjälp för underlivssmärta upplevs det dock snarare som pulshöjande, ångest- och orosframkallande, sammandragande och det vore inte konstigt om vi dessutom känner oss maktlösa i situationen. Vi har inte fått hjälp hittills och nu har någon lovat oss hjälp, så vi har en förväntan som vi hoppas ska införlivas, så vi bejakar situationen, trots att vårt nervsystem säger åt oss att lägga benen på ryggen och springa därifrån. När vi inte lyssnar till vår kropps signaler vid oro och stress, så tar kroppen till nästa verktyg för att försvara sig: sammandragning och spänning. I en redan överspänd kropp, i en redan överspänd bäckenbotten.

Vad tror vi diagnosen blir från fysioterapeuten eller gynekologen som utför en vaginalundersökning i det här läget? Antagligen känns bäckenbotten eller vaginalöppningen spänd och trång, antagligen uttrycker vi att det svider eller gör ont, så vi får diagnosen vestibulit eller vaginism. Vi får också uppmaningar om knipträning, samt en bedövningssalva att ta med hem och smörja underlivet med vid smärta eller inför penetrerande/omslutande samlag, för att inte känna smärtan. Smärtan som kroppen använder för att signalera att den behöver mer trygghet, då den gått in i ett chocktillstånd av det som känts så hotfullt.


Enligt mig är det här helt fel sätt att diagnostisera en kvinnas underlivsproblem, och egentligen är jag inte så intresserad av vilken diagnos det handlar om. Jag behandlar inte diagnoser, men jag hjälper gärna kvinnor som har en smärtproblematik att identifiera smärtan, härleda den till var någonstans i kroppen den mer har tagit fäste, så vi kan jobba loss den genom att massera, stretcha och betrygga kroppen någon annanstans än just där det känns som mest och värst. En vaginalundersökning kan komma på tal, och vi kan även trycka försiktigt på punkter inifrån bäckenet för att lätta på muskulära spänningar där, men inte som en första åtgärd och inte för att diagnostisera.

Det har hänt att mina klienter ber mig göra en vaginalundersökning redan första besöket, då de vill ha en andra åsikt. Det gör jag isåfall efter att de först fått ett längre samtal med mig där jag får höra deras historia, där jag förklarar hur kroppen fungerar och att det är en naturlig respons av kroppen att spänna sig när den känner sig otrygg, att den fasciala strukturen kan hålla kvar även vid mycket gamla upplevelser av otrygghet, och att det är först när vi känner oss trygga nog som de spänningarna kan släppa. Därefter masserar jag fötter, ben, höfter, ljumskar och mage, innan jag då eventuellt gör en vaginalundersökning eller vaginal palpation.

Om kvinnan fått förståelse för sin kropp, kanske blivit mer vän med den tack vare det och sedan fått en massage i den omkringliggande anatomi som påverkar bäckenområdet allra mest (fötter, ben och ljumskar), så kommer den vaginala palpationen kännas mycket lättsammare. Jag har haft patienter som lidit av penetrationssmärta i många år, fått diagnosen vestibulit och sedan vid trygg undersökning hos mig knappt känt någon smärta alls. 

Detta är inget resultat jag utlovar, men jag vill med den berättelsen belysa vikten av trygghet för varje individ som kämpar med smärta och spänning i kroppen. Det kan ta lång tid, eller kort, att landa upplevelsen av trygghet i sig själv, beroende på hur mycket otrygghet man upplevt genom sitt liv, men det finns många sätt att nå dit. Några av mina metoder för avslappning och trygghet är att titta på kroppsförståelse, samarbete med kroppen, vår omgivning till vardags, miljön vi befinner oss i under behandling, inkännande och tillåtelse av långsamhet under behandling, emotionella faktorer, kosten (inflammationshöjande kost ökar stress, smärta och spänning), fascial massage av fötter, ben, ljumskar, mage och eventuellt inifrån bäckenet, samt stretch- och avlappningsövningar för benen och bäckenet. Variationer förekommer alltid på hur jag lägger upp en behandling, då vi terapeuter/vårdgivare alltid måste utgå från individen och var vi kan möta henne.


För att sammanfatta vad jag ville förmedla med den här artikeln, så anser jag att det är ytterst viktigt att vi tar med trygghet som en faktor i både diagnostisering och behandling av underlivsproblem. Vid otrygghet och stresspåslag i kropp och nervsystem så motverkar det vad vi allra helst vill åstadkomma: avslappning.


Tack för att du tog dig tid att läsa. Jag hoppas du fick med dig något positivt från det här oavsett du är terapeut/vårdgivare eller en kvinna med smärtproblematik. 

 

/ Sara Gustafsson

SPIRA - Women’s Abdominal & Pelvic Health